Behovet av att bromsa

Just nu snurrar det helt galet fort i min värld, det är det här med IVF:en, en enormt krävande utbildning på jobbet, stressen och pressen i mitt dagliga arbete, vänner som ska hinnas med och familj som pockar på uppmärksamhet.

När det blir för mycket har jag svårt att se det som är positivt och roligt och allt känns istället övermäktigt.
Just nu vill jag helst av allt dra täcket över huvudet och gömma mig för världen några veckor.

Är det då man utvecklas?

Eller är det kanske då jag sänka nivån och se till att göra saker "good enough" istället för bäst hela tiden?

Jag tror jag ser svaret själv....tack för mig, hej!

Ett recept

Smält vit choklad och rör ner hackade polkagrisar.
Klicka ut i lagom stora munsbitar.

Mmmmmmm, det var supergott!!
TACK Gittan!!

Närhet

I hela IVF-processen är det lätt att man glömmer bort varandra som man och kvinna. Det mesta sker på givna tidpunkter för att en läkare säger att man ska eller inte ska, den spontana lusten finns där fast orken saknas.

Ibland behöver man rensa luften och bestämma sig för att ta sig tiden för varandra, skjuta alla måsten och borden åt sidan och bara vara nära, nära på det sätt som för stunden är möjligt oavsett om det är att hångla i parken, kramas i köket eller mer aktiva sysslor som gör att man blir rufsig i håret och svettig på ryggen ;)

Det är inte lätt men det är härligt!!

Förberedelser

Idag är dan före första advent och förberedelser har pågått hela dagen, "L" flydde fältet imorse och slogs med alla människor i Stockholm city för att försöka hitta en och annan julklapp när han hörde vad jag stod i färd att göra.

Jag har hängt julgardiner, placerat ut tomtar, hängt upp stjärnor i förnstren och satt upp el-ljusstakar. Lagt på juldukar och gjort julgodis, tre varianter, men tant vill gärna ha in recept för nu är ideérna slut och jag känner mig inte klar än.

Jag njuter i fulla drag och längtar efter att få tända första ljuset imorgon.

Fel start på dagen

Jag är otroligt känslig på morgnarna, jag vill absolut inte bli väckt när jag är ledig, jag vill sova tills jag vaknar av mig själv.

"L" vaknar i gryningen (av sig själv), Bus är nästan lika trött som jag så vi brukar ligga kvar när "L" går upp.
Runt 9-tiden brukar "L" hålla på och svälta ihjäl och för att väcka mig, utan att "väcka mig" så börjar han strategiskt harkla sig i tid och otid...otroligt frustrerande och något som brukar sluta med att jag går upp, ställer mig i hallen och med grinig röst frågar om han är hungrig eftersom han harklar sig typ varannan sekund..

Då brukar han titta på mig med ledsen blick och säga
-förlåt älskling, vad tokigt...

Såhär ser våra helgmorgnar ut...

Vem kunde ana att det är så meckigt ??!

Ett under att det blir barn över huvudtaget...

Klicka på länken ovan.

Julgodis - recept efterlyses

Nu vill jag ha er hjälp...

Jag behöver recept på gott julgodis, i alla dess former..

Kom igen nu, hjälp tant är ni snälla!!

Jul

I helgen är det 1a advent ;) Äntligen!! Mysigt!! Härligt!!
I år känns det som om det fullkomligt har slagit över för min del..

Från att ha velat ha det så avskalat som möjligt hemma med bara julgardiner i ett rum och några el-ljusstakar så vill jag i år ha lite tomtar omkring mig och pyssla och pynta.

Jag skulle gärna vara ledig några dagar och bara få bona...

Det här får mig starkt att tvivla på min hälsostatus...

Att växa med en uppgift

Just nu har jag ett enormt kunskapsberg att bestiga, en utmaning som när jag tänker på den pendlar mellan att kännas övermäktig och otroligt spännande och rolig.

Jag tvivlar på min egen förmåga och är rädd för att misslyckas samtidigt som jag sporras av tanken på att jag faktiskt skulle kunna lyckas och inser också att när jag klarar av det så finns det inget jag inte klarar av.

Är det alltid så att man växer med en uppgift?

Och vem är egentligen mest lämpad att bedöma ens förmåga, är det jag själv eller omgivningen?

Förändringar

Varför är det så svårt att acceptera förändringar? Stora som små...
Jag vill gärna påstå att jag är öppen för förändring och att förändringar är bra men när det väl kommer till kritan är jag precis som alla andra och lutar mig gärna mot att "det fungerar väl bra som det är".

Varför är vi så rädda för det okända?

Samtal med barnmorska IVF nr 2

Idag har jag äntligen pratat med barnmorskan om att testet blev negativt som väntat och att vi är redo för att börja planera nästa försök.

Jag trodde inte det skulle bli aktuellt förrän i samband med januari-mensen men nu verkar det som om vi kanske, kanske kan få tillbaka ett fruset ägg efter december-mensen i början av januari. Det som är avgörande är när jag har min ägglossning, råkar den komma på röd dag i januari så är avdelningen stängd och vi får då vänta ytterligare en månad.

Det som känns bra är att vi den här gången ska göra ett helt naturligt försök utan hormoner, det innebär att vi får tillbaka ett fruset embryo i samband med min naturliga ägglossning och eftersom det sker helt i min kropps naturliga fas behöver inga hormoner tillsättas varken innan eller efter.
Det här går bara att göra om man är regelbunden i sin cykel.

Jag ska ringa på mensens första dag och får då veta om de tror att det är möjligt pga stängda dagar osv. Jag måste även dit på några ultraljud för att kolla ägglossningen parallellt med ägglossnings-stickor hemma.

Inga extra hormoner som ska härja under försök nr.2 alltså, bara det gör att det känns lite lättare...

Livet före och efter internat

Jag tror jag har överlevt den första delen i vad jag tror kommer att bli den tuffaste yrkesmässiga utmaningen hittills... men jag vet inte än.

Det har varit extremt krävande, krävande därför att det har varit lååånga dagar, sena kvällar/nätter och tidiga gryningsmorgnar.

Igårmorse kl.6 stod jag på ett lerigt fält tillsammans med mina 15 kursdeltagare. Det var bäcksvart ute och framför oss stod en militär som talade om för oss att vi skulle utföra något som de kallade för BRAK metoden..."L" talade nöjt om för mig igårkväll när jag kom hem något ledbruten att det betyder Bröst, Rygg, Armar och Knän på militärspråk.
Vi körde alltså en tuff uppvärmning på ovan nämda delar samt kondition och därefter fick vi en karta med 4 stationer utmärkta på.

Vi fick en nedplockad bår som vi först skulle bygga ihop, därefter skulle vi kånka runt på varandra på båren fram och tillbaka till varje station för att lösa uppgifter. Det var mer eller mindre snårig terräng, ganska kallt och bäcksvart.

Skitjobbigt men en mycket bra teambuildingaktivitet. Sedan rullade dagen igång med ett fasligt tempo.

Vi har fått ett verkligt affärsprojekt som vi i teamet ska lösa på 1,5 månader ungefär och jag förstår inte riktigt var min kompetens kommer in i bilden. Vi fick hela tiden höra att vi hade blivit handplockade för uppdraget och förväntningarna är skyhöga!

Herregud, som om jag inte har nog med prestationsångest i vanliga fall.

"L" tror att första delen handlar om "nedbrytning" för att nästa gång börja "bygga upp" igen och därmed få fram starkare ledare för organisationen. Jag tror han kan ha rätt.

Oavsett, jag är en fighter och ska se till att vi lyckas tillsammans!!

Testdag

Nu har jag kissat på pinnen och som väntat hände ingenting, vi är inte gravida..
Med tanke på mängden blod som har passerat den senaste veckan så är jag inte förvånad.

Nu är det "bara" att ringa til HS och planera för nästa försök men eftersom jag befinner mig på internat-utbildning med jobbet just nu så har jag svårt att komma ifrån, vi jobbar mellan 07:00-22:00 ungefär...med undantag för imorgon när vi ska börja 06:15 med gemensam fysisk aktivitet utomhus!!

Jag får ringa på torsdag istället.

Reklam

Har ni sett reklamen för Bisolvon på telefunken?

Kan någon i så fall förklara för mig varför den typ 13-åriga pojken inte kan hålla i den där koppen med hostmedicin själv?

Känns ganska äckligt faktiskt....

Tisdag

På tisdag ska jag kissa på den där j....a stickan som kallas för graviditetstest...varför då?!

Att leva tillsammans - en rättighet?!

Läste i DN för några dagar sedan om pensionärer som inte får bo tillsammans för att den ena parten behöver hjälp och den andra inte orkar dra hela lasset själv.
Då väljer man att placera den ena på ett hem och då får inte maken/makan följa med för att det kostar för mycket!!!!

Jag har väl aldrig hört något så dumt!!!!
Hur f...n tänker man då?!!!!

I det här fallet hade kvinnan flyttat in på hemmet och mannen som inte fick följa med gick dit för att i alla fall få äta lunch tillsammans med kvinnan i hans liv varje dag. Sedan var han tvungen att gå hem till sig igen...Fruktansvärt!!

Jag kan inte tänka mig ett liv utan "L"!!!

Jag tänker så här; om båda fick flytta in tillsammans (ställ in en 120-säng istället för en 90-säng) så skulle båda må bättre och inte behöva lika mycket stöd utan kanske snarare avlastning, han skulle kunna hjälpa personalen och personalen skulle kunna hjälpa henne. Sedan när det så småningom blir dags för honom att få en plats (den tiden kommer ju att komma) så är det redan löst, då slipper man hela processen och de får fortsätta att leva tillsammans.

Enligt mig är det vår förbannade skyldighet att ordna så våra äldre kan leva ett fullgott liv ända in i det sista!!!

IVF, vems är den här kroppen?

Jag känner inte igen min egen kropp sedan vi inledde hela det här IVF-försöket, jag mår illa mer eller mindre konstant, det har jag gjort sedan första sprutan, har huvudvärk i tid och otid, gråter mer än vad jag inte gråter, har humör som jag vet inte vad, är trööööötttttt ända in i själen...

Det talar man inte om när man planerar en IVF, det är ingen som säger att
-bara så du vet, det är helt normalt att inte känna igen sig själv under hela den här processen, oavsett vilket tillstånd du kommer att uppleva så anses det vara heeeelt normalt, allt är normalt.

Ja men då så.....

Ny dag - nytt kräckel

Första tecknet på kräckel kom kl. 5 imorse men då lyckades jag lura det genom att somna om, när klockan var 7:30 gick det inte lika bra längre och det välbekanta flimret från igår var tillbaka framför ögonen.

Gick upp, tvingade i mig en halv smörgås, lite kaffe och en ipren. Nu väntar jag på att illamåendet ska gå över.
Kan jag låta bli att gråta och kräckla så kanske, kanske migränen vänder i dörren...

Hoppas, hoppas, hoppas.

Kräklet som kom

Idag har jag roat mig med att kräkas sedan kl. 3 inatt, inte för att jag är gravid som man hade hoppats, näe, migränen har kommit och det verkar som den har kommit för att stanna..

Jag körde upp en yrvaken "L" imorse vid 8 när jag inte stod ut längre, och magen hade vänts ut och in måååånga gånger. Han tog med sig "Bus" och åkte till apoteket för att köpa migrän medicin.

Vid 9 tog jag en dos i näsan och slocknade sedan totalt utslagen för att kravla mig upp nu vid 15-tiden på eftermiddagen.

Migränen har antagit en mer huvudvärksliknande form nu men det är fortfarande pulserande så jag får väl se om det blir en dos i andra näsborren också.

Det är ett spännande liv jag lever ;)

Om sorgen över vad som inte blev

Nu gråter jag igen, jag är så förtvivlat ledsen, det gör ont och jag vill att det ska gå över.
Dessutom är jag trött ända in i själen och det är ingen bra kombination för det blir lätt en nedåtgående spiral.

Vad gör man när man gråter innan man öppnar ögonen på morgnarna, jag har inte en chans att få upp min kropps försvar innan det börjar trilla. Sen gråter jag en timme innan jag måste rusa iväg till jobbet.
Hur länge är det så här? Hur länge orkar man ha det så här?

Hur kan man sörja något som aldrig blev så oändligt mycket?

Är det jag som är ledsen eller är det min kropp som gråter?

Bus är nu tonåring

Hon är tröttare än jag på morgnarna och det vill inte säga lite, vi får sparka henne ur sängen varje morgon för att vi ska hinna gå ut med henne och ge henne mat innan det är dags för dagis och nu, nu sover hon igen...

Dessutom har hon fått för sig att maten inte duger, idag tog hon en morotsbit ur sin skål som hon lekte med i en timme...då blev jag arg och tog den ifrån henne samt ställde bort matskålen.

En timme senare kom hon och gnällde och ville ha mat.
Då tittade jag på henne och sa "äter du maten då? Leker med den gör vi inte!!" Jaaaa sa hela hon med ett väldigt tydligt kroppspråk.

Jag ställer ner skålen och hon luktar på den och går därifrån, då tänker jag som den oroliga människa jag är att herregud, hunden måste ju äta, häller på varmt vatten för på morgnarna vill hon ha maten uppblött. Då luktar hon knappt på den och tittar bara på mig och går sen och lägger sig igen...

Vad gör man...Suck!!

Roligt

Berörda får ursäkta MEN detta måste ut i världen för jag skrattade så jag höll på att ramla ur stolen och då har jag det ändå rätt tungt just nu..

Tänkte att berörds historia kunde roa några till ;)

En vän till mig shoppade lite ljus (hon ääääälskar ljus) i tisdags, la dom i matkassen som hennes man packade upp....men det saknades ett klotformat brunt, var bara jätte försvunnet. Idag frågade hon igen om han verkligen inte sett det och svaret blev; nääee, det var bara kålroten som jag såg och den la jag i kylen - mycket riktigt - där låg ljuset...

Hahhahahhahahahaaaaaahhhhhahhhhaaaaa

Sorry F ;)

Fantastiskt!

"L" har idag blivit kommissarie!! Jag är så stolt att jag kan spricka!!
Han har vikarierat i drygt ett år men idag...idag blev han erbjuden en fast tjänst!
Det finns ingen i hela världen som sliter hårdare än vad han gör, både hemma och på jobbet, ingenting är omöjligt i hans värld.

Jag fick veta det (även om jag inte fattade) via ett sms.

L: Jag ska köpa en ny klocka!!! ;)
Jag: Nu?!
L: Egentligen, ja, nu!! Fick förfrågan om jag vill ha tjänsten för 30 min sedan!! Och jag tackade ja! ;)

Tror inte han har landat i det själv ännu..
Och att han är galen i klockor....det har ni fattat va?!

Premiär

Idag är det premiär i Sollentuna C där jag har varit med och byggt den nya KICKS butiken!!!
Det blev superfin!!

Tors-Sön den här veckan är det 20% rabatt på hela sortimentet så har ni vägarna förbi säger jag bara; PASSA PÅ!!!

Jätteduktig personal och fantastiska produkter till dig själv eller kanske som lämpliga julklappar.

Själv ska jag efter idag ta det något lugnare resten av den här veckan och försöka ladda om mina batterier inför nästa vecka när jag ska på internatutbildning....
Egentligen känns det som om jag skulle behöva ta en paus från hela världen för att få bearbeta och bara vara några dagar men det får bli lite längre fram...

Lättnad

Blodet forsar och även om sorgen är enorm så känner jag mig märkligt befriad, befriad för att ovissheten äter upp en från insidan och nu vet jag.
Jag kan få sörja och gå vidare och ta nya tag.
Crinonen slutar jag med nu, blödningen gör att jag inte tillgodogör mig innehållet i alla fall.
Nu blir det en paus innan nästa försök, en "vanlig" mens måste få komma innan, det betyder en jul i lugn och ro och nya friska tag 2010.

I år blir det inget nyårslöfte, I år blir det en nyårsönskan!!

Till er alla

Jag läser era fantastiska kommentarer och blir så oändligt varm i hjärtat och otroligt rörd, rörd över mina nära och kära som finns med på resan och läser och stöttar men också otroligt rörd över alla er som jag faktiskt aldrig har träffat eller talat med.
Att ni är med oss på den här resan och kommer med tröstande ord, glada tillrop, extra kraft när allt känns tungt, det gör er till mina närmaste vänner...

Tack för att ni är med!! Vi behöver er!!

Rynkig hormontant

Hur mycket kan man gråta innan man torkar ut och blir "Fru Pergament" istället?!
I den här takten som jag fäller tårar kommer jag inte bara att torka ut, jag kommer att bli en mycket rynkig tant...på hormoner dessutom...

Samtal med barnmorska

Jag ringde till HS och fick tala med en barnmorska, hon tyckte det lät som mens men sa att det varväldigt tidigt.
Hon vill att jag avvaktar någon dag ytterligare och om det avtar imorgon så ska jag fortsätta som vanligt men om jag fortsätter blöda så mycket så kan jag sluta med Crinonen efter det.
Testen måste jag göra nästa vecka oavsett....

Vi får se imorgon helt enkelt...

Dag 9

Till och med brösten har krympt och jag bara gråter...jag har inte tid att gråta just nu, det ställer till det lite...

Nu....jobb!!

6 ägg i frysen

Direkt efter vi fick tillbaka vårt sandkorn stod det klart att 3 av de övriga äggen var klara för frysen, de andra 9 odlades vidare för att säkerställa kvaliteten, av dom blev det ytterligare 3 som nu ligger i kylig dvala och väntar på nästa försök.

Jag fick en kyss av "L" som fick tårna att knorvla sig, det var länge sedan och något som blivit lite bortglömt i det "kemiska samlaget".

Jag är så tacksam över att jag har "L"!! Och Bus förstås ;) Men ibland behöver man bli påmind!!

Dag 8

Jag har tagit mig igenom en konstig dag.
Jag har rört mig som i en dimma hela dagen, det är nästan som om jag har varit med rent kroppsligen men min själ har varit kvar hemma och gråtit.

Jag blöder mycket märkligt, det är mörkt, mörkt rött och nästan lite trögflytande, inte som en mens men betydligt mer än en flytning. Jag blir inte klok på det här.

Även om jag enligt min mening anser att det är kört så måste jag fortsätta ta progesteronet som ger graviditetssymptom såsom illamående, humörsvängningar och ömma stora bröst.
I nästa vecka får jag kissa på stickan och äntligen få bekräftat!! Det känns inte som om det spelar så stor roll längre men jag vill få det bekräftat!!

Att hela tiden få andra som säger att; det är nog inte så farligt, det är nog bara en nidblödning eller det finns massor med människor som är gravida trots att de blöder, eller så länge som det bara är sparsamt och du inte har ont så kan du nog vara lugn, det är jättejobbigt därför att det väcker en liten gnutta hopp inuti mig och nästa gång jag går på toaletten så rasar allt igen. Nu vill jag veta bortom alla tvivel!

Jag vet att det kommer fler chanser och att vi har ägg i frysen MEN jag hoppades såååå och min kropp tror fortfarande att den är gravid pga hormonerna.

Det ska den tro i minst en vecka till.

Ingen tvekan

Mensvärken kom som ett brev på Posten imorse och nu råder det inga tvivel om att jag blöder.
Det känns lite märkligt att fortsätta med Crinonen i mer än en vecka till men det är väl bara att härda ut.
Jag är tacksam att jag har mycket på jobbet som kan skingra tankarna även om jag helst skulle vilja dra täcket över huvudet och bara gråta.

Hur man hämtar kraft i naturen

Jag grät förtvivlat många timmar imorse och "L" torkade tålmodigt tårarna.
När jag hade bestämt mig för att det var dags att plocka upp spillrorna tog jag med mig "L" och Bus ut i skogen.
Vid det laget hade jag slutat blöda och flytningarna hade återkommit istället.

Väl där lät jag Bus härja fritt, det finns inget som värmer mitt hjärta så mycket som när jag får se henne skutta som en tok över stock och sten, hon var nära att stupa några gånger i farten men fann balansen i sista stund.

Det blev en timme i skogen som gav näring åt såväl vår relation som min själ.

Varför blogg?

Jag får frågan om varför jag bloggar om det här och svaret på den frågan är hur enkel som helst att besvara.

Därför att det är viktigt!! Viktigt för andra som genomgår samma resa, som ska börja samma resa, som är inne på sin kanske tredje, fjärde, femte resa, som sörjer att inte kunna ge sin make ett barn eller sina föräldrar ett barnbarn.

Men också för att det är viktigt för mig, viktigt som en form av terapi för att själv lättare förstå vad det är jag känner och vi går igenom.

Det är inte alltid så lätt att prata om när man är mitt uppe i det, men det är då ett sätt att göra nära och kära delaktiga och på det sättet få stödet utan att behöva använda rösten för att uttrycka i ord.

Utan andra bloggar hade jag blivit tokig för länge sen!! Jag tillbringar oändligt mycket av min lediga tid framför datorn för att söka på symptom och känslor, det gör att jag känner mig mindre ensam och lättare kan förbereda mig på vad som kanske väntar.

Det är VIKTIGT!!

Ruvardag 7

Idag är det inte så bra, jag blöder mörkrött sedan midnatt ungefär, fortfarande "bara" när jag torkar mig men nu är det inte ljust rosa längre, det är en vecka före beräknad mens men det här kan inte vara bra...

Vaknade efter en orolig natt med kraftiga hugg i magen som gick över efter en kort stund, grät förtvivlat..

Ska försöka plocka ihop bitarna idag och fokusera på det som är bra. En promenad i skogen med Bus och "L".
Sedan ska jag försöka hitta ett sätt att varje morgon vakna, kliva ur sängen och fokusera på jobb och trevligheter, det ska jag göra ända till testdagen om drygt en vecka.

Därefter om det är kört så ska jag ta nya tag och börja om på nytt....

Nidblödning?

När uppkommer en nidblödning och hur märker man det?

"L´s" Revange

Den här skönheten fick jag till middag av min fantastiske man idag, och han vipsade ihop den på nolltid!! Han är fantastisk!!

Hungrig hormontant

Igårkväll när jag kom hem från jobbet helt slut efter en dag då jag hade byggt en ny butik hela dagen....
Hungrig så jag såg stjärnor och så trött att jag kunde ha somnat på hallgolvet direkt innanför dörren....
Hade till och med ett blodsockerfall i bilen hem så jag var tvungen att trycka i mig en massa djungelvrål för det var det enda jag hade till hands....

Frågar "L" vad han önskar till middag och får till svar;

"L"- Det har jag redan påbörjat.
Jag- Åh, lovely (eller också lät jag bara som ett hm, är lite osäker på den delen)
"L" - Du får fajjitas och taccos.
Jag - Gott (eller också lät jag bara igen...)

1,5 timmar senare är maten fortfarande inte klar...
Jag frågar då "L" om jag kan hjälpa honom med något...och får till svar att
"Du kan få duka".
Frågar igen fast lite mer tydligt:
-Kan jag hjälpa dig med något som underlättar att maten blir klar för jag tuppar snart nu?!
Börjar dessutom bli lätt irriterad...(tänk hormonvarning)

Går ut i köket och vipsar ihop resten som är kvar att göra, orkar då inte längre varken prata eller titta på "L"...

Jag menar hur svårt kan det va?! Taccos tar ju typ en kvart att laga, det enda som är snabbare än taccos är makaroner och stekt falukorv....

Association?

Ensidigt tänkande

Det enda jag kan tänka på nu är hur mössor skulle passa som bh:ar, hur sjukt är inte det?
Det rör liksom till det lite i min hjärna när jag försöker se på nyheterna och det enda jag fokuserar på är vad folket har på sina huvuden = association till tuttar?!!!

Borde nog söka hjälp!

Ingen BH

Jag hittade ingen BH som jag tyckte om så det blev inget inköp, dock kan jag meddela att jag nu har storlek 75 D!!! Nu pratar vi om en tjej som i vanliga fall har en A-kupa och är fullt nöjd med det...

När jag kom hem kom jag ihåg de här gamla sakerna som låg i byrålådan, det är istället för BH och som man klistrar över sina "nipplisar" för att de inte ska synas genom kläderna men då man av någon anledning inte kan ha en bh på sig, kanske kan funka nu med? ;))

Annars får Tizzies förslag om färglada barnmössor med tofs bli ett alternativ till veckan ;))
För övrigt ett förslag som "L" tyckte var vansinnigt roligt....

Tuttar

Min bh är för liten, det blir en dubbel-blubb fram när jag sätter på mig den, inte snyggt.
Idag har vi projekt - hitta ny bh storlek enorm!!

Undrar om jag kan sy ihop 2 barnmössor istället?

Ruvardag 6

Sjätte dagen inleddes med ett diffust illamående, trodde en längre stund av att det berodde på att Bus som sovit i vår säng hade sina tassar mot min mun, de luktar nämligen mer eller mindre dött och det spelar ingen roll hur mycket vi tvättar dom.
Efter att jag hade flyttat henne kom jag dock fram till att illamåendet var här för att stanna.

Jag har läst någonstans att om man äter något direkt när man vaknar så kan det gå över och eftersom "L" är en så förstående man så gick han upp och gjorde ett ostkex till mig, gott och funkade för stunden men nu mår jag lite illa igen.

Trött

Nu är jag trött!
Trött ända in i själen...
Jag skulle vilja ha en paus från världen en stund och få krypa in i ett mörkt hål och gömma mig.
Får jag det?

Ruvardag 5

5e dagen inleds med att det drar i området kring äggstockarna och att jag har MYCKET luft i tarmarna, fisig helt enkelt.

Idag är en ny dag, jag är glad för det jobb-projekt jag är mitt upp i och som håller mig sysselsatt hela dagarna!!

Jag vill tacka för alla era glada tillrop, det betyder oerhört mycket och får mig att se det ljusa i tillvaron

Ruvardag 4

Jag tror inte det har tagit....

Idag har jag mensvärk (även om jag inte ska ha mens förrän om drygt en vecka.
Har dessutom blodblandade flytningar, jag har dock svårt att avgöra om det är gammalt blod sedan ÄP och ET eller nytt...

Till saken hör att jag brukar få blodblandade flytningar ca 1 vecka innan mens i vanliga fall så det bådar inte så gott.

Skavsår i härligheten

Jag har skavsår i härligheten...inte alls skönt, det river och sliter där nere, känns som sandpapper varje steg jag tar.

Ni vet dom där diskborstarna som är avsedda för flaskhalsar, det känns som om jag har en sån uppstoppad i härligheten.

Herregud, det är en intressant och annorlunda prövning det här.

Ruvardag 3

Det är så jag kallar dom nu mina dagar, ruvardagar. Tänker varje gång jag går på toa att nu, nu kommer första tecknen på mens, lite snurrigt eftersom jag inte skulle märkt av det än i alla fall.

Tyckte det kändes lite konstigt idag tills jag kom fram till att det nog bara var gaser.... Undrar om man kan bli knäpp av det här?

Sömnbrist

Jag har sovit oerhört dåligt inatt!
Det började redan när jag gått och lagt mig.

Tänk er att du har nån som sitter i magen och sticker med en knappnål typ hela tiden, pick, pick, pick... Inte direkt ont men såååå irriterande, sen kom klådan, överallt, det är säkert helt normalt, allt man upplever nu är normalt har jag förstått .

Nu ska jag fara till Örebro på jobb och dessutom tillbringa natten på hotell, vet inte riktigt vad jag tycker om det än, det måste jag fundera på, men jag kommer sakna "L" och Bus!!

Crinone

Jag tar Crinone gel en gång om dagen för att kroppen ska få ett extra tillskott av gulkroppshormon och underlätta för embryot eller blastocysten att fästa i livmodern.

Det är ett kletigt meck det där...

En hylsa man ska stoppa upp en gång om dagen och trycka ut i härligheten, sedan rinner det liksom ur sakta under timmarna som går lagom tills det är dags för nästa.

Biverkningarna är förutom huvudvärk och nedsatt koncentrationsförmåga graviditetssymptom såsom illamående, ömma bröst, humörsvängningar osv. Då måste man ju fråga sig, hur skiljer det sig från biverkningarna efter hormonerna jag har tagit? Så har jag känt mig sedan första dagen.

Förhoppningsvis ska jag vänja mig vid några av de symptomen även om jag gärna hoppar över illamåendet, att kräkas är det värsta jag vet, och då menar jag verkligen det VÄRSTA jag vet!!

Ruvardag 2

Märkligt det här med att man säger att man ruvar.
Än så länge är det ju inget embryo egentligen, bara ett frö som skulle kunna bli en blastocyst och därefter bli ett embryo.

Läste idag att det är när det har utvecklats till en blastocyst som det kan fästa i livmodern, brukar vara 2-4 dagar efter återförandet, skulle kunna vara nu med andra ord ;)

Försöker att fokusera på så mycket annat som möjligt, det är lätt hänt att man snöar in på att bli med barn bara och det finns så mycket annat häftigt som pågår runt omkring varje sekund som jag inte vill missa.

Just nu har jag helt galet mycket att göra på jobbet och det lättar inte på den här sidan års-skiftet tyvärr. Men jag tror det är bra.

När jag läser om andra som gör samma resa så verkar det som om dag 10-12 är den mest kritiska och då de flesta får sin mens som de INTE vill ha. Jag är på dag 2...lååååång väg kvar.

Men just nu, just i den här skrivande stunden så ruvar jag på ett litet, litet frö, stort som ett sandkorn och som skulle kunna bli vår efterlängtade piglet, en himlastormande tanke.

Ont efter äggplock

När läkaren frågade hur jag mådde idag innan embryo transfern så berättade jag att jag hade haft så otroligt ont att jag helst bara ville dö på fredagkvällen.

Då svarade hon "det förstår jag, det kändes väl lite som att ha blivit överkörd av en lastbil har jag förstått".

Så nu vet ni och jag att det är normalt att ha så ont efter äggplock och det är normalt att ha ont i så många dagar efteråt.

Det man ska hålla koll på är om man får svårighet att kissa eller inte kan kissa alls för det är tecken på att man samlar vätska, man ska också vara lite uppmärksam om man kräks, får svårighet att andas eller går upp mycket i vikt (ca 1 kg/dag).

Jag hade rejält ont, men, jag kunde trycka på magen utan att det blev värre och när jag låg ner eller satt helt still så blev det bättre, det tyder på att det inte var någon fara.

13 befruktade av 14 möjliga!!

Vi fick höra att vi var bäst i klassen idag.
Vi lyckades befrukta 13 ägg av 14 möjliga så nu ruvar jag på 1 litet embryo och 3 ligger redan i frysen för framtida upptining ;)

De andra 9 får odlas lite till och de som ser bra ut då ska också in i frysen.

Läkaren jublade och menade på att jag som har längst journal och en riktigt utmanande sjukdomshistorik fick det absolut bästa resultatet man kan tänka sig, det embryo jag ruvar på var helt felfritt så det känns som en enorm revange efter allt vi gått igenom!

"L´s" killar var visst väldigt ivriga och mina ägg väldigt tillmötesgående, och tacka faan för det, dom har ju blivit snuvade så många gånger innan ;) så nu gällde det att passa på.

Det var häftigt att se på ultraljudet när hon satte in embryot i min livmoder, det såg ut som ett litet stjärnfall på bilden ;) vackert!
Och då utbrast läkaren,
"såg ni?" "det är nästan så man hoppas på att det är kille där inne med tanke på hur ivriga de var när de fick träffa äggen" Hihi


Förutsättningarna ser bra ut så här långt, nu ska vi ta oss igenom tiden fram till graviditetstestet...blir lång väntan med massor med hopp och kramp i tummar och tår som vi håller.

Håll lite tummar ni med för vår skull är ni snälla?!

Herregud, 13 befruktade ägg av 14 möjliga!!

Vad som är viktigt i livet

Så sitter man där i cafeterian på HS och kniper, kissnödig som bara den, det ska man vara innan återförandet av ett embryo har vi fått info om så det var ju bara att följa givna instruktioner.

Åt en fralla för det kunde jag trycka i mig även om jag var extremt kissnödig och hade rejält ont (urinblåsan som tryckte på underlättade inte) och då, när vi sitter där, jag med min macka och "L" med sin stekta fisk, potatismos och remouladsås så ser jag hur irriterad "L" blir, helt plötsligt, utan anledning....

"potatismos....!!!! Bah, det här är ju pulvermos!!!!!"
"Det är inget riktigt potatismos, hur svårt kan det vara att göra riktigt potatismos?"

Viktiga saker att bli upprörd över....

Måndag 9/11

Jag tog mig över bron till dagis!! Känner mig bättre idag även om jag fortfarande har ont.

Än har ingen ringt från HS för att berätta att det inte blev något befruktat ägg så det här kan bli en stor dag i våra liv!!

Hoppas, hoppas, hoppas!!!!!

Om några timmar får vi veta.

En björn

Åh, glömde nästan, jag har byggt en liiiiiiten björn ;) och inte tuppade jag av heller!!

Sista chansen med vin?

Ikväll är förhoppningsvis sista chansen för mig att dricka vin på väldigt, väldigt länge och det är så himla orättvist att jag ska ha så här ont så jag måste trycka i mig en massa värktabletter och nu dessutom har en grym huvudvärk (vanlig biverkan av Crinone, spännande, eller hur?!).

Snacka om I-landsproblem, men jag hade liksom sett fram emot en helkväll igår för sista gången på läääääänge och så blev jag så himla dålig..

Jag ger det en liten stund till sedan kanske jag sippar på typ 2 droppar för det är nog vad jag klarar av utan att kräkas tror jag.:(

Just nu är mitt största bekymmer hur jag ska lyckas ta mig till dagis med Bus imorgon bitti, det kommer ta hur lång tid som helst att gå den där promenaden med den här takten jag håller nu, MEN, dit, det ska jag!!

"L" kommer hem och hämtar mig i lagom tid för besöket på HS och förhoppningsvis återförandet av ett fin-fint embryo i bästa skick. Om det inte skulle ha blivit något befruktat ägg och embryo ringer de från sjukhuset innan vi ska dit, det innebär en lång väntan på morgonen så då behöver jag vara sysselsatt med annat.

Det som ev. skulle kunna hända är också att jag har blivit överstimulerad av alla hormoner och då avbryter man eftersom det är för stora risker för mig med vätska i buken och lever samt njurar som kan lägga av. Tecken på det är att man svullnar rejält i buken (men vem gör inte det efter den här behandlingen?), svårighet att kissa (öh, inte jag, jag ränner stup i kvarten) och att man går upp ca 1 kg i vikt per dag (riktigt så illa är det inte för mig heller).

Man kan även bli överstimulerad efter återförandet pga ytterligare hormontillförsel samtidigt som kroppen producerar eget hormon, men det får vi oroa oss för då om det skulle ske.

Nä, jag har bestämt mig för att allt ska gå bra!!

Stackars "L" som får torka mina förtvivlade tårar hela tiden, jag gråter hejdlöst i perioder, som ett barn, eller rättare sagt, min kropp gråter för det är inte alltid som jag är ledsen.
Precis som min kropp blir förbannad utan att jag egentligen är arg. Lite otålig blir kroppen ibland också fast då är det nog jag tror jag om jag ska vara ärlig...

Nu ska jag äta varma mackor med bacon och banan på, mmmmm, gott!!! ;)

Bekymrad

Jag har fortfarande rejält ont och svårt att gå, det känns som om hela livmodern ska trilla ut när jag rör mig och jag blir yr i huvudet, vi får se vad läkaren säger imorgon men det känns inte som om allt är helt som det ska.
Våra gäster har lämnat fortet så när tvätt och städning är avklarat finns kanske lite tid för lugn och ro.

"L" har gått ut med Bus så hon får hoppa och springa av sig, hon hade en hel del överskottsenergi efter att ha varit förpassad till hallen hela helgen på grund av hundrädd systerson till "L".
Jag hade också behövt hoppa och springa av en massa oro och frustration men eftersom en 98-åring rör sig bättre och smidigare än jag för tillfället får jag roa mig med annat.

Nu e jag rätt trött på det här, imorgon vill jag känna mig som vanligt igen.

Och ja just det, började ny hormonkur idag igen, nu är det Crinone, gulkroppshormon jag ska ta varje dag i typ 21 dagar. ...
:))

Överlevt

Usch, igår var helt klart utan tvekan det värsta jag har varit med om!!
Kämpade tappert med mina gäster men när jag i princip tuppade av vid middagsbordet av smärtan och bara ville kräkas så insåg jag att jag drev min kropp för hårt.

Det kändes inte som något stort ingrepp igår men det var bara att inse att det är en form av operation man genomgår och då behöver man vila efteråt...

Det värsta var att ha så ont att man svimmar, det var nytt i min värld, ingenting hjälpte, citodon tog udden av det värsta men jag har vaknat varje kvart hela natten och är helt slut.
Nu verkar det dock som det värsta har gått över, livet börjar återvända.

"L" har tagit med svägerska med familj in till stan och ska spankulera runt lite med dom innan deras teater börjar i eftermiddag.
Jag passar på att vara hemma och vila lite till, har fortfarande inte varit på toa så det lilla projektet har jag att se fram emot :(

Citodon

Jag skulle vilja tacka världen för Citodon!!!
Godnatt!!

Några timmar senare

Om någon mer än jag har fått för sig att ha gäster efter den här behandlingen - tänk ett varv till!!!
Missförstå mig inte, jag ser fram emot att de kommer, MYCKET, men mig har man inte särskilt mycket nytta av just nu, varken som kock, värdinna eller sällskap.

Det enda man får ta i smärtlindring är alvedon och panodil vilket känns som ett hån!! Och jag har en HÖG smärttröskel!!

När jag inte rör mig överhuvudtaget så känns det som den värsta tänkbara mensvärken x 10 ungefär, sådär irriterande och molande, så att man vill krypa ur sitt eget skinn.

När jag rör mig det minsta lilla känns det som om jag ska tuppa av.

"L" är bekymrad över att jag inte vill äta och jag bara gråter...det är nog i och för sig mest hormonerna som spökar.

Mardrömmen i det här läget skulle vara att nysa, hosta eller behöva gå på toa och bygga en björn....

14 ägg

Det gick ju bra det där!!
Men var är morfinet nu när man verkligen behöver det?!!! Be mig inte att röra mig ur fläcken för då känns det som jag ska gå sönder.
Vi blev mycket väl mottagna av barnmorskorna, jag fick en citodon + Alvedon som tog bort det onda orsakat av alla blåsor som tryckte på.

En kanyl i armen och sedan var det vår tur. Fick lägga mig tillrätta och sedan fick jag lite morfin, resten kändes knappt, eller nja när hon skulle börja med äggstock nr 2 gjorde det rejält ont men då fick jag mer morfin.

Det var häftigt för vi kunde följa arbetet på en stor skärm, äggen lämnades vidare till folket bakom luckan i väggen som nu parar ihop dom med "L's" killar.
Sedan var det någon som snodde tiden för plötsligt hade det gått 2 timmar och "L" hade ordnat en smörgås åt mig.

Nu har vi kommit hem och jag ligger på soffan i lite chocktillstånd över hur ont det gör.

Jag ska försöka låta bli att röra mig ur fläcken för när jag ligger still är det i alla fall uthärdligt.

Men tänk att det blev 14 ägg, det är jag nöjd med.

Nu hoppas vi på att det bli ett riktigt bra urval av resultatet på måndag!!!

Dagen "D"

Vaknade i gryningen av att mina tuttar kändes som om de skulle explodera, inte alls skönt. Annars har jag sovit förvånansvärt gott faktiskt!!
Känner mig skiträdd men redo....
Nu åker vi.

Dagen innan i lyx

"L" har helt klart förstått!!
Han kom hem, alltså hem till vårt hem-hem, talade om hur mycket han älskar mig, gick ut i köket, kom tillbaka efter en stund med ett glas champagne...

Mmmmmmm, me like!!!

Får dessutom favvo-maten genom tiderna, plockmat, dvs lite av varje men mestadels italienska delikatesser.

Och ja, jag får rödvin till.

Man får passa på att vara en liten vin-slampa när man har möjligheten, och vad är väl lämpligare än en dag som denna?!

När "L" flyttade

"L" ringde just och talade om att han är hemma nu...märkligt för han har inte kommit in genom dörren än.
När jag frågade vad han menade så sa han att "ja, alltså, i cykelförrådet". "L" är polis och tränar en hel del, han cyklar till och från jobbet VARJE dag året om, han har nog något allvarligt fel tror jag.

Hur som helst, "L" har tydligen flyttat ner i cykelförrådet. Känns lite pinsamt faktiskt.

Teknisk utveckling

Jag har fått en besöksräknare, fantastiskt roligt efter allt strul med att få den på plats och fungera...det tråkiga är att ni som har varit med från starten inte får alla era besök inräknade.

Den går inte att manipulera...jag har försökt....

Det är tur att jag har lite sånt här fix och trix att skingra tankarna med inför morgondagen, annars skulle jag nog bli tokigare än vanligt ;)

Har varit och hämtat Bus på dagis, 1 timmes promenad i ösregn..., imorse var det 1 timme i snöstorm...
Herregud vilken friskus jag har blivit...det är tur att jag har kläder för alla väder!!
Jag hade förmånen att få gå på Haglöfs utförsäljning för ett tag sedan och shoppade då 5 jackor, 1 par skidbyxor, 1 par fritidsbyxor och 5 undertröjor av varierande tjocklek...Hahaaa, "L" var i total chock!!

Vad hände? Innan jag fick familj och träffade mannen i mitt liv var jag en piffig liten snärta med höga klackar och tighta jeans....
Nu har jag bekväma kläder och klagar över svullna bröst...
Kontraster...

Imorgon kväll väntar besök av min andra svägerska med familj, det ska bli mysigt, jag hoppas att jag orkar vara lite social imorgon kväll och inte känner av skörden allt för mycket.
De ska i och för sig vara här hela helgen så vi har gott om tid att umgås mellan värktabletterna.

Ovitrelle - sista sprutan

NU har jag äntligen tagit sista sprutan, Ovitrelle, ska göra så att mina äggblåsor når sista mognadsfasen och blir redo för plock.
Vanliga biverkningar är: illamående, kräkningar, trötthet,depression, inflammation på injektionsstället, diarré och magont. Ungefär som jag har mått de sista veckorna då alltså, inget nytt...

Känner mig helt slut både fysiskt och psykiskt, känns som jag har bestigit ett berg.
Vill bara sova!!!
Men det kan jag ju inte göra, ikväll är ju mitt program på tv; Greys Anatomy...

Nu kan jag inte göra mer än att vänta, härda ut äggplock och sedan hoppas....

om att öva

Vi övar på Bus...
Låter kanske märkligt men faktum är att det har blivit så helt utan att vi förstod det från början när vi skaffade henne i somras.

När hon var riktigt liten var det konstant passande, dygnets alla timmar...hon stoppade allt i munnen, sov bara korta stunder, kissade och bajsade hela tiden och då menar jag verkligen heeeeeela tiden.

Hon bet och åt på allt, var tjurig och grinig när vi var trötta och hittade på bus i tid och otid, därav smeknamnet, hon heter egentligen Sigrid.

Vi har vakat nätter, oroat oss över diverse krämpor, roat, utbildat, skällt, stöttat, uppfostrat och älskat denna varelse i nästan ett halvår.
Och NU, har hon börjat på dagis. Nu är det inskolning med allt vad det innebär.

Jag lämnar och hämtar, går över stock och sten, går från dagis med gråten i halsgropen varje morgon för att hon inte vill att jag ska gå ifrån henne och när jag hämtar henne är jag besviken över att jag inte får ett mer översvallande mottagande än jag får.

Hjärtat svämmar över när vi är ute och hon gör ett glädjeskutt över en pinne hon hittar på marken eller när hon bara sticker in sin lilla nos i min hand och buffar som för att tala om att - hallå, jag är här nu, tyck om mig, älska mig...och om jag gör....

Jag ÄLSKAR den här varelsen som vållat mig så mycket huvudbry, som fått mig att tvivla på om jag är vid mina sinnens fulla bruk fler gånger än ett, som kan få mig att bli fly förbannad och smälta som smör i solsken.

Tänk - hur blir det då med ett barn....

Glada tillrop från "L"

Jag var lite känslig igårkväll och beklagade mig för "L".
Nämnde också lite försiktigt (eller kanske inte) att jag behöver bekräftelse och uppmuntran just nu.

Idag kom det här:

"Världens snyggaste, sexigaste, smartaste, klokaste, snällaste, sötaste, stiligaste, bästa, mest fantastiskt underbara kvinna, fru, matte, älskarinna, vän, livskamrat och förhoppningsvis blivande mamma - jag längtar efter dig!!
Kyssar - din L"


Det ni!!!

Vad som väntar på fredag

Bilden har ni sett....
Här kommer text om hur det går till:

När vi kommer till kliniken får man avslappnade och smärtstillande läkemedel, bara jag, inte "L". Härligheten tvättas först för att minska risken för infektion. När det gäller smärtlindring får man lokalbedövning längst in i härligheten. En spruta på vardera sida om öppningen till livmodern. :((

Äggblåsorna innehåller vätska och därför kan man se dom med hjälp av ultraljud, varje äggblåsa kan innehålla ett ägg men ibland bara vätska. Vi hoppas på många ägg att välja mellan.

Genom hormonsprutorna jag har tagit så har äggstockarna svullnat (jo, tack) och därmed kan man nå dessa genom väggen från härligheten. Äggstockarna lokaliseras via ultraljudet och längs den leds själva äggplockningsnålen genom väggen in i äggblåsan och suger ut ägget. (Usch)

Sedan sitter det en kille/tjej (tror de kallas laboratorietekniker) bakom en liten lucka och undersöker innehållet i mikroskåp. Äggen läggs i ett kärl med näringslösning och sätts in i ett värmeskåp som liknar miljön i äggledaren.

"L" får lämna sina killar samma morgon och även dom får genomgå preparation som syftar till att få fram de mest befruktningsdugliga killarna. Det påminner tydligen om processen som sker när spermierna simmar genom livmoderhalsen via livmodern och ut i äggledarna.

Man lägger spermier och ägg tillsammans i ett litet kärl (här träffas dom) med näringslösning och så får killarna själva göra jobbet så att säga ;)(Kör hårt!!)

Efter ungefär ett dygn i värmeskåp kan man konstatera om befruktning skett (lång väntan alltså...). Därefter börjar ägget dela sig och blir till ett embryo.

De embryon som bedöms ha störst möjlighet att ge upphov till en graviditet väljs ut för att återföras in i min livmoder ca 2-5 dagar efter äggplock.
Vi hoppas på många att välja mellan!!!

Det är då den verkliga prövningen börjar.....väntan på att se om det gick.. Det är bara ca 20-30% som lyckas och då är båda parter helt friska som regel så det är då vi behöver alla tummar och tår som mest!!!

En bild säger mer än tusen ord

Här är ord överflödiga för en gång skull....
Och jo, det är en nål man sticker genom väggen in till äggen...Och jo, man är vaken.....

Men förresten....Vart fick "L" luft ifrån?!!!!
Han ska lämna sina killar i en burk, inte sååååå oangenämt kanske?!! Men, vad vet jag?!!!!

Eller som barnmorskan sa när jag påpekade att det inte är så skönt att sticka sprutorna i magen varje kväll....

- Nä Malin, det är inte något med den här behandlingen som är SKÖNT, så det kan du släppa!!!

Ja, men då så.....

Snart....

Jodå, här är man en äggsjuk höna...
Herregud vad många ägg man kan få till när det kommer igång...och det kan man verkligen säga att det har gjort nu.
Är svullen och har rejält ont när jag sitter eller går. Stå still går bra.

När man har stått still i 10 minuter börjar folk runt omkring att fundera över vad det är för fel på en, innebär alltså vissa problem i min vardag. Men herregud, små problem är till för att lösas. Funderar på rullskridskor (tack Elis för tipset!).

Har nu ca 15 synliga äggblåsor och doktorn talade om att nu är det dags för skörd..på fredag...

Innebär att jag tar mina sista Gonal-F och Orgalutran ikväll och imorgon blir det ägglossningsspruta istället.
På torsdag slipper jag sprutorna helt, underbart!!

"L" är lite orolig över hur jag ska reagera utan alla hormoner, han hade som förslag att jag skulle fortsätta på den dosen jag har nu eftersom han anser att jag har visat mig från min allra bästa sida efter höjningen.
Vet inte riktigt hur jag ska tolka det....

Jag är skiträdd för äggplocket, att sätta två sprutor med lokalbedövning rätt upp i härligheten kan bara inte kännas bra, det inser jag ju... men nu vill jag bara få det gjort.

Tänk - på fredag träffas "L´s" spermier och mina ägg för första gången, kan det bli mer romantiskt?!

manligt & kvinnligt

"L" och jag var och shoppade i helgen när vi var söder ut.
Jag hittade ett par skitsnygga "puppor" till "L" som jag mer eller mindre tvingade honom att köpa. Nöjd och glad bar han dom redan samma kväll på redan nämnda fest ;)
Mycket cool och hipp och snygg ska tilläggas!!!

"L" har tjatat på mig i snart 2 år att jag ska köpa ett par ordentliga kängor som jag kan ha när jag ska vada över fjället, hahhahahhaaahahaahhaaaaaaaaaaa, precis som om det någonsin kommer att hända?!

Oavsett, jag insåg när jag skaffade hund att det kan bli rätt kallt och slaskigt om fötterna så när "L" nu hittade dessa på samma ställe där jag hittade "pupporna" så passade jag på till "L´s" stora förtjusning.

Ge och ta......

Problemet nu?! Jo, han har fått ny förhoppning om att han någon gång ska få med mig ut på fjället för en vandring.

Hahahhahahaahahhahaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaahhhahhhhhahaaaa

Undrande

Borde man inte känna mer i magen om man har 10-12 äggblåsor som växer?
Visst, det spänner och drar lite men inte hela tiden. Är lite svullen tror jag för jeansen går inte att knäppa men jag har å andra sidan lagt på mig lite de här dagarna med hormoner.
Är lite nervös inför nästa VUL imorgon, tänk om de inte har växt, tänk om jag inte ens får till ynka 3 st och hela skiten ställs in.